Av de sju dimensionerna i mognadsmätningen är organisation den dimension som mest underskattas. Där IT-infrastruktur och datahantering kan pekas ut som system, kopplingar eller dataset, handlar organisation om något mindre gripbart: vem som beslutar, vem som är ansvarig när en AI-tillämpning gör något som ingen hade förutsett, och om det finns en plats där den typen av frågor samlas. Många organisationer startar pilotprojekt utan att dessa frågor är besvarade. Det är precis varför pilotprojekt fastnar — inte för att tekniken misslyckas, utan för att det inte finns någon som behöver stå till svars för teknikens utfall.
Mognadsmätningen tittar vid denna dimension inte på vad en organisation säger att den vill, utan på vad som är strukturellt fastlagt. Finns det en roll som äger AI-initiativ, eller beror det på vem som råkar vara engagerad vid ett givet tillfälle? Finns det en process för att bedöma ett pilotprojekt innan det skalas upp, eller uppfinns det från fall till fall? Vet en teamledare vem hen ska vända sig till när en AI-tillämpning fattar ett beslut som hen inte kan förklara? Det här är inga frågor om ambition. Det är frågor om struktur, och struktur är precis vad som gör skillnaden mellan en nivå och nästa.
De fem nivåerna — baseline, foundation, activation, insight, intelligence — beskriver en uppbyggnad. På baseline finns ingen delad bild av vem som beslutar om vad; initiativ uppstår här och där utan att någon summerar dem. På foundation finns en första form av ägarskap, ofta hos en enskild funktion eller avdelning, men utan att resten av organisationen känner till det. Activation innebär att beslutsfattande om AI har fått en fast plats, med en process som följs av mer än en person. Insight lägger till att organisationen lär sig av tidigare initiativ — framgångar och misslyckanden dokumenteras och används. Intelligence är den nivå där organisationsstrukturen själv rör sig i takt med det som AI-tillämpningar kräver, i stället för att AI måste anpassa sig till en struktur som inte är byggd för det.
Det svåra med denna dimension är att den bild som VD:n har av den egna organisationen sällan stämmer med den bild som COO:n eller IT-chefen har. Den ena tror att det finns ett tydligt ägarskap; den andra vet inte vem hen ska vända sig till. Därför arbetar mätningen med en plot-runda: flera personer poängsätter separat, och spridningen mellan deras svar synliggörs. Den spridningen är ofta mer informativ än genomsnittet. En organisation där alla poängsätter lågt vet i alla fall var den står. En organisation där poängen skiljer sig kraftigt har ett annat problem: det finns ingen delad bild av den egna beredskapen, och det är i sig ett tecken på att nivån ligger lägre än den högsta poängen antyder.
Att stiga en nivå på dimensionen organisation beror inte på en investering i programvara eller en ny avdelning. Det beror på om det finns en utsedd person som bär ansvar för AI-initiativ, om det finns en process för att bedöma ett pilotprojekt innan det går vidare, och om de personer som arbetar med AI-tillämpningar vet vem de kan vända sig till. Hos vissa organisationer handlar det om att dokumentera något som redan finns informellt. Hos andra organisationer saknas denna struktur helt, och att stiga en nivå innebär att man först måste fatta ett beslut om vem som ansvarar för vad — ett beslut som inte kan lämnas åt ett verktyg.
Denna dimension står inte för sig själv. Vad organisationen beslutar om ägarskap påverkar vad som behövs inom integritet och säkerhet, eftersom det utan en utsedd ansvarig förblir oklart vem som ger tillstånd till åtkomst till känsliga data. Det påverkar också människor och kompetenser, eftersom en process utan människor som kan utföra den förblir en process på papper. Och det påverkar etik, eftersom frågor om ansvar vid ett oväntat utfall är precis de frågor som dessa två dimensioner delar. Ordningen här är inte en fråga om preferens: fundamentala dimensioner som organisation går före de beroende, helt enkelt eftersom en process för beslutsfattande måste finnas innan det finns något att besluta om.
Denna mätning säger ingenting om vilken del av arbetet i er organisation som lämpar sig för AI, och heller ingenting om vad det arbetet kostar er nu. Den mäter om organisationen kan bära AI — inte vad AI kan ta över. Det är en annan fråga, med ett annat verktyg: arbetsscanen från FTE TO AI räknar per uppgift ut vilken del av den som kan tas över av AI, baserat på hur arbetet är organiserat i dag. Dessa två bilder — vad organisationen kan bära och vad arbetet kan avstå — bör ni bara lägga samman när ni vet var ni står på båda.
Mognadsmätningen, inklusive plot-rundan med flera respondenter, är fortfarande under utveckling. Den som vill använda mätningen så snart den blir tillgänglig kan ställa sig på väntelistan. Det finns ännu ingenting att beställa; det finns dock en plats för att veta när det förändras.
Vraag maar wat er moet staan voordat AI in uw organisatie kan landen.
Answers come from this site’s knowledge base. Not tailored advice, and not a scan of your company.